Det kanske inte är min grej att blogga och dela med mig om vad jag gör om dagarna. Eller är det? Jag vet inte, jag kan inte bestämma mig alls. Ibland längtar jag efter att skriva ner allt det som jag inte fått tillfälle att prata med någon om (eller inte vill för den delen) som en dagbok. Och ibland känner jag bara ångest för er som går in här och tittar utan att jag uppdaterat.

Jag kanske borde informera om att hela mitt liv blev upp och ner vänt som en omelett i våras. (undersidan var ganska bränd nämligen)
Jag fick ett nytt jobb, gjorde slut med pojkvännen, och nu är jag adresserad i Upplands Väsby med min nya kärlek.
Vi jobbar båda två heltid på NK saluhall, bor i en mysig 2a där tvätten och disken parar sig med sig själv medans vi är borta och vi har 2 livs levande råttor i vardagsrummet. Och minst 30 gjorda av damm.

Jag visar stolt upp julklappen jag fick av Henke för pappa.
"Nämen vilken söt liten dunderklumpen-outfit!"

Insåg precis att det dyker upp inlägg här lite för sällan när man kan se 2 inlägg på samma sida där jag gratulerar mamma på födelsedagen..

Ibland önskar jag att jag var bättre på att sätta mina känslor i ord. Ibland känns det som om jag har hur mycket som helst att säga, men jag vet inte hur jag ska få fram det. 
Min finaste vän Ema Wiksten är bättre på det, och ibland prickar hon även in precis alla dom känslor som jag själv inte kan sätta ord på.

Lika fort som jag ger mig hän åt en annan människa, lika fort expanderar hålen i mitt hjärta. Tomrum som borde fyllas av trygghet, närhet och med mils långa kyssar, fylls med istället med en outtalad och bottenlös skräck. Jag ligger livrädd och kippar efter luft likt en fisk på torra land så fort sängen ekar tom om nätterna.

Kan inte låta dig gå. Tanken får min puls att rusa och med svettiga sköra händer klamrar jag mig fast runt dig och din omedvetenhet. Du har ingen aning, men om jag ser din ryggtavla vänd mot mig, gåendes åt motsatt håll, diffust försvinna ur mitt säkra grepp - kommer jag aldrig bli den samma igen. Aldrig

Varannan tisdag är jag ledig. Då brukar jag alltid städa här hemma, och eftersom det händer ganska sällan blir det mycket sopor. Även idag. Jag samlade ihop allting i en svart sopsäck och gick ner till soprummet med det.

Det var alltså mer än ett år sedan jag skrev något i bloggen.
Jag tänkte att jag loggar in här och ser över statistiken, tänkte att det kanske var någon stackare som fortfarande kikar in ibland. Siffran jag såg gjorde att jag tappade hakan. Jag förstår inte.

Jag kan inte låta bli att undra vad som gör min blogg som ekat tom sen oktober förra året .. intressant?
Dessutom så saknar jag skrivandet lite. Kanske kan jag skriva en rad då och då. Håll utkik.


kärlek och ärtor

Mia Skäringer har skrivit en krönika som är hur satans bra som helst.

"Städat och kravlöst. Så gör man mig kåt. Eller rättare sagt: så hjälper man mig att hitta fram till min egen kåthet. Det räcker alltså inte med att städa undan all bröte, dammsuga, skura golv, lukta gott och vara glad. Förväntningarna på sex får inte heller hänga som vita amerikanska dödsbolakan över alla möbler i vårt nystädade hur när jag kommer hem (Jag har aldrig sett det i svenska filmer). Inte hänga som "bus-arne-hink" full med kallt vatten ovanför ingången som jag får över mig så fort jag öppnar dörren. "Hej älskling! Titta vad fint jag har städat hela dagen, och nu har jag gjort middag och sedan ska vi knulla! Kom så skyndar vi oss och äter för jag är jättekåt!" Inte så. Inte så. Min man ska bara säga: "Hej älskling! sätt dig ner, nu äter vi, dricker vin och sedan masserar jag dig och du får gärna somna om du vill" Inget mer. Inget annat. Att säga till mig att jag får sova om jag vill är ett perfekt sätt att älska mig. Ett sätt att visa mig kravlös kärlek. När min man säger så får jag lätt att andas, jag blir jag lugn. Fri. Och ganska ofta kåt. Fast inte förrän dagen därpå, inte förrän jag fått sova ut i den underbara kravlösheten. Sen jävlar blir det åka av, som raggarna hemma på torggrillen i Värmland brukade säga när de öppnade sin stora gnissliga bakdörr. "Nu du bruden blir det åka av!" Och jag bad tyst till Gud och åkte så håret stod rätt ut.
Städat och kravlöst är ett perfekt sätt att visa mig kärlek. Ett perfekt förspel. Förspel får gärna ta flera dagar. Inte några tonårsaktiga 20 minuter. Det är ingen grädde vi ska vispa. Kanske blir jag kåt bara för att jag vet att jag inte måste något mer den här dagen. Bara för att ingen försöker så in i helvete, bara för att jag själv får lov att välja, bara för att jag för en gångs skull får lov att välja själv, och hur jag än väljer gör jag ingen besviken.
Att jag själv får ta initiativet till sex, hur lång tid jag än behöver på mig, är livsviktigt för att jag ska känna sexet i min kropp. Om det så tar två veckor. Vem bryr sig. Jag vill vara med när jag har sex. Inga fler jävla husfridsknull. Aldrig mer. De är avskaffade i min egen högsta domstol. Nerklubbade tillsammans med min man. För de lurar bara oss båda två. Fy fan för de gånger jag legat uppe i ett hörn och stirrat på min egen guppande stjärt, mitt eget tafatta bleka ansikte. Och undrat varför jag inte blir lika röd i ansiktet som han. Varför jag fortfarande fryser om fötterna när han svettas. Fy fan för de gånger jag legat och tänkt "Varför luktar han mjölk?" och inte "vilken skön kuk!"
Nej. Jag står från och med nu upp för mig själv som den psykologiskt komplicerade sexuella varelse jag är. Ibland har jag lust. Ibland inte. Och jag är hellre överkänslig än underkänslig. Hellre typen som stannar upp och väntar in den som kör över både mig själv och andra. För man kör även över sin partner när man inte är med på åket. Förr eller senare får han fan för det. Var så säker. Nej så ska jag inte ha det. Inte mer så."

Idag känns det som om min hjärna liksom gått och lagt sig för att sova långt före jag själv. 
Jag har gjort en operation i munnen, det har borrats i käkbenet och sytts och en himla massa annat skoj. 
Tydligen så köpte jag en foundation på vägen hem från tandläkaren.. vilket jag knappt minns, haha! :)

Idag har jag haft 150 besökare.

Hallå

Jag blir helt tokig när jag försöker lista ut vilka det är som orkar gå in och läsa min blogg VARJE dag trots att det dyker upp typ ett inlägg i månaden? haha :) fina ni är..

Igår hade vi 40årsfest för min mamma